Freja tre månader

I morgon fyller Freja tre månader! Det "firades" med vaccination i dag - något som lilla fröken tyckte var osedvanligt onödigt ...

 

Hon pep som en gris hela tiden och fick därför med sig en pipgris hem!

Förutom att få en spruta i nacken vägdes hon också. Matchvikten är nu 3,5 kg, hon växer verkligen som bara den! Jag bad även om att få hjälp med att klippa klorna på henne, vilket var rejält svettigt även för den vana tjej som utförde det hela - samt för mig som höll i kvicksilvret. Jag har gett mig attan på att kunna klippa klorna själv på henne, men träningen går lååångsamt. Övar på att få henne att ligga still och slappna av i mitt knä, vilket faktiskt går rätt bra. Men så fort man rör vid tassarna far hon upp, trots att jag försökt vänja henne vid detta redan från början. Jag tragglar vidare, det SKA gå!

Det syns på bilderna att hon växt, eller hur?

Hon har till slut blivit ganska bra kompis med katterna, särskilt med Lovis. Hon får i alla fall gå fram och pussa på henne och det får hon även göra på Leo ibland. Ingen av katterna har visat någon ilska mot henne alls, så det börjar kännas riktigt tryggt. Laban tolererar henne också numera (om hon inte blir alltför påflugen, då flyr han!) och Nisse fortsätter att vara ett under av tålamod. Han står blickstilla medan hon konstant hoppar för att slicka honom i ansiktet och han ser lidande på oss under tiden. Ibland säger han ifrån litegrann och då lugnar hon ner sig, men strax är hon där igen.

Det är förresten rätt roligt att jämföra henne med Nisse, det känns som om de har väldigt likartad mentalitet de där båda. Full fart framåt tills det tar emot, liksom.

 Polarna ser på tv. Och är stilla!

Ensamhetsträningen har dragit igång ordentligt. Och det går fantastiskt bra, antagligen för att hon har djursällskap under tiden. Först när man kommer hem klagar hon högljutt över att ha blivit lämnad!

Nätterna går nu bättre än förut. Jag skämde bort henne utan att tänka mig för med att gå ut mitt i natten och ibland blev det många gånger. Men efter att ha läst vad jag själv skrivit om Nisses och Labans valpperioder (vad glad jag är att jag har den boken!) tog jag mitt förnuft till fånga och bestämde att hon mycket väl kan hålla sig tills på morgonen. Första natten var en plåga, men nu sover hon lugnt fram till fem-sex på morgonen då jag kissar henne. Sedan sover vi en stund till.

Sover gott även på dagen. Här på husses arm.

Förutom att hon har växt har hon också blivit snabbare. Det är vansinnigt kul att stå och titta på henne när hon springer så fort hon kan i trädgården. Bakbenen springer nämligen fortare än frambenen! Hon har också blivit en fena på att hoppa upp i soffan, vilket är världens roligaste lek just nu.

- Vadå ta det lugnt? Jag är JÄÄÄÄTTELUGN!!!!!!

Men sedan har vi det här med bitandet. Jag vet att Nisse var otroligt bitig som valp, men jag har ingen känsla av att det var så här intensivt! Hon bits mycket och det gör ONT! Vi testar alla metoder som finns för att få henne att sluta (avledning, säga nej, skrika aj, gå därifrån osv.), men hittills har vi inte lyckats fullt ut. Och jag vet att det går över, men jag längtar verkligen tills hon får sina nya tänder (tandömsningsperiod kan ske mellan 10 och 26 veckor och vi är bara på vecka 12 än ...).

Apropå att säga nej; det är ingen slump att jag råkat kalla henne "Neja" flera gånger ... Men jag skulle inte vilja ha henne på något annat sätt. Hon är söt som socker, kaxig som tusan, gosig, smart och helt underbart härlig!