Ibland blir det inte som man har tänkt sig, men det kan bli bra ändå. Strax efter att vi hämtat Freja förra våren blev husse väldigt sjuk. Han var dålig fram till början av december då han genomgick en komplicerad operation, med efterföljande rehabilitering. Detta medförde att den grundläggande valpträningen av Freja kom lite i andra hand, det fanns just då viktigare saker att fokusera på.
Men det är faktiskt aldrig för sent att träna en hund! De senaste månaderna har framför allt husse lagt ett jättejobb på att träna Freja, vilket bl.a resulterat i att hon numera kan gå lös vid hans eller min sida på våra promenader - något som kändes väldigt avlägset tidigare! Hon är faktiskt duktig med det mesta och hon är grymt snabblärd.
Vi har även jobbat hårt med skällandet i trädgården - skäller hon åker hon in helt enkelt. Därför händer det understundom att hon skäller, kastar en blick på mitt förgrymmade anlete när jag står med armarna i kors på altanen och sedan springer hon in självmant!
Det vi har kvar att jobba med är bl.a att hon ska ta det lugnt när det kommer folk. Det är en utmaning i och med att även Nisse och Laban blir uppspelta. Dock har vi kommit såpass långt att allihop lugnar sig betydligt så snart de har fått hälsa - därefter lägrar sig lugnet igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar