Ingen av mina hundar har någonsin drivit mig till vansinne så mycket som Nisse har gjort. Det var åtskilliga tillfällen de första åren då jag hade god lust att binda honom vid ett träd och fortsätta hem själv. Ett tag kändes det som om allting handlade om att han skulle gå hyfsat i koppel och att han skulle äta mat ... I takt med begynnande ålder har dock promenaderna definitivt blivit mer än godkänt hanterliga (den kemiska kastreringen var lyckad även i det avseendet). Han äter fortfarande uselt, men han ligger okej i vikt ändå, vilket ju är viktigast.
Här var Freja inte stor, men de leker lika bra i dag.
Även om mycket kan sägas om nivån på Nisses intelligens, är det hans goda hjärta som märks mest. Det var han som redan från början tog hand om Freja, uppfostrade henne och lekte med henne. Fortfarande händer det att han går och hämtar leksaker till henne. Och även om han är husses hund numera, är det mig han är mest lyhörd inför. Det händer att jag ibland är riktigt ledsen ... Det märker han direkt och kommer och gosar in sig, samt står tätt intill så länge det behövs. När den värsta ledsenheten har gått över, har han järnkoll på mig i flera timmar efteråt. (Vilket även husse har, men det är ju en annan sak.)
- Hallå? Dags för medicin!!
Förutom att han älskar korv, har han även en stark förkärlek för lax, oavsett form. Och han är mig veterligt den enda hunden som kommer och ber om att få medicin - punktligt varje kväll kvart i åtta! Kan ju bero på att den brukar vara inlindad i kokt skinka...
Han hatar brevbäraren starkt och innerligt. När brevbilen kommer skäller han som en tok, riktigt ilsket. Undrar om det kommer bli någon skillnad när bilarna blir blå? Han är också helförbannad på rullskidåkarna som åker förbi vårt hus rätt ofta. Men det tror jag beror på att han försvarar Laban, som ju blev skrämd av en sådan för flera år sedan.
Nisse är väldigt mån om att hålla koll på flocken. När han har varit ute i trädgården och kommer in, springer han genast iväg för att se att både husse och matte är på plats. Och när jag ligger och sover lite längre än husse på morgnarna (inte så svårt, han är uppe med tuppen), är han mycket uppmärksam på när jag vaknar och kopplar inte riktigt av förrän jag också gått upp.
Oftast ser det faktiskt ut så här, men ibland blixtrar han till!
Eurasierrycken har blivit betydligt färre, men det händer ett par gånger i veckan att han får lite extra energi framåt kvällningen och då rusar runt i trädgården med Freja som en skällande svans efter sig. De ser ut att ha vansinnigt roligt båda två, men jag har hjärtat i halsgropen när jag ser på. Förhoppningsvis håller korsbanden - för han är verkligen värd att ha kul!
Och om det inte har framkommit innan: Nisse är en underbar, underbar hund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar