torsdag 19 juli 2018

Plyschhund och Labans mage


När min dotter Fanny var 12 år vann hon en stor plyschhund på Liseberg. När hon flyttade hemifrån tyckte jag att hon skulle ta med den, men av någon anledning ville hon inte det (och den är faktiskt rätt ful). Per tyckte dock att den förtjänade att tas fram i ljuset, så han hämtade upp den ur källaren. Freja reagerade så här:


Det var för fyra år sedan.

När vi flyttade in i det här huset fick hunden bo i vårt gästrum. Och Freja tycker fortfarande illa om den. Så pass att hon nästan varje dag ger den en rejäl utskällning! Jag vet inte om hon är rädd för den eller bara håller med om att den är ful - men hon tycker definitivt inte att han ska bo i samma hus som hon. Så det så.


Laban har varit riktigt dålig i magen. Han åkte på någon form av tarminfektion för 1,5 månad sedan som resulterade i så kraftig diarré att han skrek hjärtskärande så fort han bajsade (och det var ofta). Vi testade allt möjligt, men när det kom blod i avföringen åkte vi akut till Läckeby djursjukhus.

Värdena på njurar, lever och bukspottkörtel var tack och lov bra. Han fick en massa mediciner och rekommendation om att fortsätta med skonkosten en månad till. Det har varit rätt tuffa veckor, med ett par återfall - men nu hoppas vi att han är frisk igen. Det är tydligen så att kortisonet gör honom infektionskänsligare, så för säkerhets skull har vi bokat tid nästa vecka hos den veterinär som skrev ut kortison till honom, för att få lite svar på våra frågor.

Inga kommentarer: