Veterinären varnade för att Labans hörsel kunde komma att påverkas - dels pga örondropparna, men hon kunde heller inte se om hans trumhinnor var skadade eftersom hörselgångarna var så påverkade. Näst sista dagen med örondropparna upptäckte vi att han verkade höra lite sämre och dagen efter hade han blivit fullständigt stendöv! Tack och lov verkade det inte som han brydde sig särskilt mycket, men man märkte hur mycket man faktiskt förlitar sig på röstkommandon när man kommunicerar med hundarna ... Vi var sedan på återbesök hos veterinären och även om det inte hade läkt ut helt, såg det bättre ut. Och hörselförlusten var tillfällig - nu hör han som vanligt igen.
I dag hade vi ett nytt återbesök för att titta på/i öronen. Det fanns en risk att han skulle behöva sövas för att hon skulle kunna se ordentligt (i vanlig ordning skrek han som en galning när hon kollade i öronen senast), så han fick ingen frukost i morse. Det är nästan komiskt att se hur förvånad, ledsen och kränkt han blir ... Men i dag tillät han att veterinären undersökte öronen utan några protester och allt såg finfint ut.
Däremot verkar det som om han inte mår helt hundra i övrigt. Han är väldigt orolig, vankar omkring, flåsar mycket och i lördags drack han kopiösa mängder vatten. I går kväll hade han sprutdiarré igen, trots att han inte fått något annat än skonkost att äta. Magen hade faktiskt varit helt okej en länge tid, så det var ett bakslag. Veterinären tog prover på honom i dag för att se om det finns något vi kan åtgärda med medicin. Det kan förvisso också vara så att artrosen blivit sämre, men det är svårt att sätta in annan medicin eller höja kortisondosen så länge magen krånglar. Nu väntar vi på provsvaren och hoppas på det bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar