Assistanshunden Freja

Att vara gårdshund innebär att man måste arbeta med att hålla koll på saker och ting, både i och runt huset. Freja tar detta jobb på mycket stort allvar - lite för mycket ibland. Hon säger till om en humla surrar på andra sidan gatan och om vi har råkat ställa en kastrull i köket på en plats där det inte brukar finnas någon kastrull. Typ.

Ser en humla. (Pälsmössan i soffan är Lovis.)

Men det ingår även att hålla ett öga på folket runt omkring henne. Husse ser väldigt dåligt och han har stor hjälp av Freja när han tappar något. "Visa husse", säger han - och Freja rusar genast dit och visar var han tappade prylen ifråga.

Hoppas att husse ska tappa något.

I höstas blev min pappa allvarligt sjuk och han dog för 1,5 månad sedan. Den sista månaden tillbringades hemma, där han (och mamma) fick fantastisk hjälp av hemtjänst etc. Varje gång vi kom dit, rusade Freja bort till pappa och kollade noga hur han mådde. Och så kom det en dag när vi kom till deras hus och han inte längre fanns där ... Det var hjärtskärande att se hur hon sprang runt och letade förtvivlat efter honom. Hon kom till oss flera gånger för att tala om att det var något som inte stämde. Och det hade hon ju fullständigt rätt i. Han är enormt saknad, inte bara av Freja.

Julen firades för första gången hemma hos oss, och för första gången kom även jultomten till Olivia, som nu har hunnit fylla 2,5 år. För säkerhets skull fick tomten ha en generalrepetition kvällen innan så att Freja inte skulle bli rädd för honom, eller tycka att han inte skulle befinna sig i hennes hus. Men det gick hur bra som helst, hon kände nog igen doften på tomten! Även Olivia tyckte att tomten var helt okej.

Med tanke på att Laban blivit så otroligt skott- och ljudrädd på äldre dagar, fasade vi för nyårsafton. Förra gången var det extremt jobbigt för honom, han låg bara och skakade. Jag körde en ljudfil med fyrverkerier någon vecka innan, men han reagerade inte nämnvärt. Och jag börjar faktiskt undra om han kanske hör lite sämre, vilket kan vara en välsignelse i det här läget. På nyårsafton var det ovanligt nog väldigt lugnt med pangandet i kvarteret. Faktiskt så lugnt att vi ett par gånger tittade på varandra och undrade om vi tagit fel på dag! Men vid tolvslaget smälldes det på rätt bra och tack och lov blev han inte lika rädd som han varit förr om åren, kanske för att det var under en mer begränsad tid. Freja blev i vanlig ordning mest förbannad på oväsendet.

Är väldigt arg på fyrverkerierna.

Nu går vi vidare mot ett nytt år, där vi hoppas att Laban hänger med ett tag till. Han mår inte superbra, men det verkar inte vara någon akut fara på taket än.

God fortsättning!