Violkörtel

Jag har lärt mig något som jag inte visste förut. Nämligen att det sitter en violkörtel på hundar. Och att den på okastrerade äldre hanhundar kan bli rejält inflammerad... Vi upptäckte en jätteknöl på Labans svans (vid svansroten) för ett tag sedan. Jag googlade och blev något lugnare över att det inte verkade vara någon tumör, utan just violkörteln. Veterinären talade om att vi skulle behandla den genom att tvätta och smörja med Isaderm-salva och efter en vecka har den blivit betydligt mindre. Fortfarande varm och hårlös, men han har inget besvär av den. Och den har tack och lov inte spruckit, vilket jag var lite rädd för. Tydligen rekommenderar man kastration när sådant här händer, eftersom det är hormonrelaterat - men med tanke på Labans ålder och hälsotillstånd är det inte aktuellt.

Violkörtel.

Hälsotillståndet, ja... Laban har börjat vanka omkring i huset, i synnerhet på kvällarna. Och det är ett beteende som vi känner igen väl sedan Nisse började få riktigt ont. Han är stelare i lederna, haltar ibland och klampar med framtassarna något alldeles oerhört. Hans tarmproblem har försvunnit helt sedan vi för fem månader sedan började strö Fortiflora (probiotika) på maten varje morgon. Men han har andra biverkningar av kortisonet. Dels är hans aptit och törst större, och han kissar oftare och oftare på kortisondagarna. Dels är hans päls synnerligen gles och han är till och med hårlös på vissa ställen. Veterinären kunde se att han har lätta hudirritationer, men det verkar inte klia. Han saknar fullständigt underull och han är nästan mager, vilket dock är bra med tanke på artrosen. Inom parentes kan nämnas att han även börjar höra rätt illa och det tycker vi är utmärkt, med tanke på att han är ljudrädd!

Laban älskar att knöla ihop mattor! Och här ser man att han är hårlös på ena höften.

Eftersom ingen annan medicin än kortison hjälper, är det den vi måste laborera med. Vi diskuterade fram och tillbaka och kom till slut fram till att vi testar i en vecka att ge honom kortison varje dag i stället för varannan - för att se om det har någon påverkan på hans vankande. Det finns risker med ökad kortisonbehandling, men då vi känner att han förmodligen inte är med oss så länge till, vill vi i alla fall se att det blir så smärtfritt som möjligt. En utväg kan även vara att ge honom injektioner med glukosamin - men det hjälper inte på alla hundar. Sedan finns det inget kvar i verktygslådan.

Man blir hungrig av kortison. Och då tigger man.

Som det är nu så fungerar han här hemma och han ger inga signaler om att han tycker det är nog än. Gränsen går ju vid ett värdigt hundliv och det har han än så länge. Skulle han få mer ont, få större problem att röra sig, få magproblem eller bli inkontinent - då har vi ett helt annat läge. Men där är vi inte än.

Laban. Hunden som är bäst på att vara i vägen.