Freja är inte särskilt förändringsbenägen, så det senaste
halvåret har varit jobbigt för henne. Först försvann min pappa. Sedan flyttade min mamma (aka mattematte), vilket innebär att det huset inte såg ut som vanligt
när vi var där. Och det var vi ofta. Sedan kom Totte. Och därefter försvann
Laban. Och så flyttade vi … När man är en hund som varnar så fort någonting i
huset inte står på rätt ställe, blir det extremt besvärligt när ett helt hem
packas ner i kartonger. Och på det nya stället är det en massa hundar strax
utanför huset och en massa folk att hålla reda på.
Betraktar den nya omgivningen.
Men det har ändå gått bra. Jag tror att det är för mycket
liv, rörelse och dofter här för att hon ens ska orka hålla koll. Och både hon
och Totte tycker det är jätteskoj att sitta och titta ut över stranden utanför
vårt fönster där det kryllar av folk, hundar och kanadagäss (Totte hälsar att
gåsbajs är jättegott!).
Ledsen katt.
För Lovis är det jobbigare. Jag försökte omplacera henne
innan vi flyttade utan framgång. Nu ska vi försöka omskola henne till innekatt och
det är hon inte särskilt intresserad av. Hon ligger och trycker bakom möblerna,
hon kissar i soffan och hon verkar rent allmänt inte särskilt glad alls. Vi ger
henne lite tid till, men hon måste ju ha ett liv som hon trivs med.
Det är jättekul att flytta, man kan ju använda flyttkartonger som säng!
Och Totte är en ras som älskar allt och alla. I synnerhet
grannen på nedervåningen, han hoppar nästan upp i hans famn när han ser honom! Träningen med honom (Totte alltså) går utmärkt, det är mängder av sociala störningar här.
Han är ganska lätt att avleda när han ser någon hund eller människa, värre är
det med gåsbajset. Vi försöker helt enkelt låta bli att gå där det finns för mycket av det. Han har tyvärr även fortsatt att äta sten när han får chansen. Härom dagen var han riktigt risig i magen och till slut kräktes han upp en sten som var lite väl stor för att jag ska tycka det är okej.
Stor sten.
Placerad mitt i gåsbajsområdet.
Rumsrenheten tog ett steg tillbaka när det blev ett nytt hem att anpassa sig
till, men de senaste dagarna har det börjat gå riktigt bra. Och han har snart
bytt ut sina tänder, vilket innebär att det går att gosa med honom utan att få
bitmärken – härligt! Koppelträningen går bra vissa dagar, andra dagar är det
alldeles för många pinnar att undersöka. Och gåsbajs att äta. Men på det hela taget är han faktiskt den enklaste valp jag någonsin har haft, vi hoppas att det fortsätter så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar