Dödsföraktande hund

När Nisse genomgick mentalbeskrivningen var det otroligt hur stabil han var! Inte rädd för något, vare sig spökena i skogen, rasslande overaller eller skott. Och det är ju bra egenskaper. Ibland i alla fall ...

För när jag är ute och går med Nisse och vi möter en bil som kommer rullande långsamt (för att den ska svänga, eller för att den visar hänsyn till mig och min hund t.ex.), ja då vore det kanske bra med lite hälsosam respekt i alla fall. Men inte Nisse. Nä, han ska i stället fram och NOSA på bilen! Om jag inte är beredd i andra änden på kopplet kommer hundrackaren att bli påkörd en vacker dag.

Har jag någonsin sagt att han är en dum blondin? :-)