Den kemiska kastreringen har nog gått ur kropparna helt nu, det märks tydlig skillnad. Främst på att Laban inte är riktigt lika intresserad av matskålen längre, men även på att båda hundarna nosar på ett helt annat sätt när vi är ute.
Jag vet ju egentligen inte om det varit någon löptik i farten i området, men det har i alla fall inte varit något pipande inomhus än. Skönt! Och på promenaderna går det fortfarande utmärkt. Nisse lunkar på i godkänt tempo och Laban är för det mesta lugn och sansad - även om han såklart har järnkoll på vad som händer bakom oss.
Att en del av den mentala effekten kvarstår märktes tydligt när Nisses första kärlek Tindra var här på besök häromdagen. Hon var inte alls lika intressant längre tydligen! De hälsade på varandra och var i närheten av varandra, men det var inte något uppvaktande från hans sida eller något gruffande från hennes - vilket det har varit förut när hon har tyckt att han blivit allt för närgången.
Jag vet inte om jag kommer att göra om kastreringen framöver, det återstår att se hur de fortsätter att bete sig. Men det senaste året har i alla fall varit underbart harmoniskt med hund- och ägarögon sett!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar