Först och främst tassen: Den har inte läkt som den borde ha gjort och han har framför allt rejält ont fortfarande. Efter att ha tittat på röntgenbilderna från förra veckan, samt undersökt honom, sade hon att hon misstänker att det kan ha varit en tumör i kloområdet som har orsakat benbrottet. Därför vill hon amputera tån (som är en yttertå, vilket inte bör påverka honom särskilt mycket) och skicka den på analys. Vi fick välja om vi ville få det gjort nu, eller om vi ska testa en ny form av antibiotika i två veckor och därefter se om det ser bättre ut. Gör det inte det, blir det amputation då. Vi valde det senare alternativet - det vore väldigt skönt att slippa en operation till.
Sedan fick vi berätta om alla mer eller mindre udda symptom som vi har märkt den senaste tiden. Och allt verkade tyda på att det är något fel på honom. Hans "bakställslåsning" beror, precis som vi misstänkte, på att det blir någon form av krampanfall i den delen av kroppen (eller rättare sagt från en viss del av hjärnan). Men även andra saker som att han är tröttare, hans mer ihållande vankande runt runt, hans lite avskavda nos och att han har svårt att äta och ofta hostar upp maten, kan ha med hans epilepsi att göra. Eller så har han något sköldkörtelproblem också.
Hon gjorde en neurologisk undersökning, samt lyssnade på hjärta och lungor. Allt såg fint ut. Sedan togs det blodprov för sköldkörtelvärdena och så röntgades hans lungor samt matstrupe. Det var fullt jämförbart med ett hårt pass på gymmet för Per och mig att hålla fast stackars vettskrämda Nisse! Lungor och matstrupe såg bra ut, svar på sköldkörteln får vi nästa vecka.
Eventuellt vill hon även göra en elektrodiagnostisk undersökning där hon undersöker nervsignalerna (det är bara hon och en neurolog till i Sverige som utför denna typ av undersökning), vilket görs när han är sövd. Och eventuellt vill hon testa om epilepsimedicin kan hjälpa, eftersom anfallen kommer såpass ofta (med ett par veckors mellanrum). Det kan även bli en diskussion om magnetröntgen i Bagarmossen, då det givetvis finns misstanke om en hjärntumör. Där känner jag mig i dagsläget tveksam till vilken nytta en sådan röntgen skulle ha. Det lär ju knappast bli aktuellt att operera honom.
Summa summarum så vet vi egentligen inte så mycket mer än att vi hade rätt i att misstänka att det är något ordentligt fel på honom. Min intuition säger att det nog inte är något fel på sköldkörteln, men jag kan ju ha fel. Fortsättning lär följa här på bloggen.
Nisse är på sitt vanliga soliga humör ändå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar