Att Freja äter allt är ingen nyhet. Men fram tills nu har hennes mage klarat av allt från kogödsel, chili, fåtöljer och mjukisdjur till tapeter, skor och tabasco. Hon har slutat tugga på inredningen, förutom ibland när vi inte är hemma. Då är det fortfarande lite tristesstuggande, och ett par skor och en pyjamaströja har bl.a. fått sätta livet till. Som kuriosa kan jag nämna att hon konstigt nog inte tycker om foppatofflor (det gör egentligen inte jag heller, de är ohyggligt fula!). De går hon bara och hämtar och lägger på vardagsrumsmattan, inget annat.
Innan jag åkte iväg en sväng i går kollade jag som vanligt att det inte fanns något Freja-tuggvänligt inom nåbart avstånd. När jag kom hem låg det dock en massakrerad snusdosa på golvet ... Den hade hon lyckats fiska upp ur en papperskorg och tuggat sönder rejält. Innan har hon aldrig visat något intresse för snus, så det här var något nytt. Det värsta var att Per brukar lägga gamla snusprillor i dosan och av dem syntes det inte ett spår.
Efter ett tag började hon må rätt dåligt. Hon skakade och verkade mycket orolig, samt slickade sig hela tiden om munnen (tecken på illamående alltså). Jag ringde veterinären och fick order om att åka till djursjukhuset (på jourtid givetvis...) med henne ögonaböj. Kan väl säga att jag inte höll hastighetsgränsen ett dugg, om man säger så. På vägen dit kräktes hon litegrann och jag rusade in med henne i famnen och fick komma in på ett rum direkt.
Veterinären klämde på henne och lyssnade länge på hjärtat som slog alldeles för fort. Hon hade ringt giftinformationen innan och typiska tecken på nikotinförgiftning är skakningar, förhöjd hjärtfrekvens och risk för kramper. Det beslutades snabbt att hon skulle stanna kvar över natten med dropp och så skulle hon få aktivt kol.
Det är som vanligt inte särskilt skoj att lämna ett djursjukhus med ett tomt koppel ...
Efter en natt med en väldigt tom säng (första natten utan Freja sedan vi hämtade henne), blev det en orolig väntan på telefonsamtal från djursjukhuset. Vid lunch ringde de äntligen och talade om att Freja nu var mycket pigg och allt verkade ha slutat bra. Vi åkte och hämtade henne direkt och hon var verkligen en helt annan hund än den ömkliga lilla fröken jag lämnade kvällen före!
Nu har hon ätit och druckit och verkar må hur bra som helst, förutom att hon är trött. Vi ska givetvis hålla koll på henne så att inget tillstöter - men det verkar som om allt är lugnt. Om hon sedan har lärt sig att inte äta sådant hon inte får, det är en helt annan historia ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar