Så var det dags för ett nytt besök på djurkliniken med Nisse. Den här gången för att försöka få klarhet i varför han inte verkar må så bra, trots att symptomen är rätt diffusa.
Han var lika rädd som vanligt, stackaren och darrade som ett asplöv i väntrummet. Vikten visade sig vara förvånansvärt stabil, med tanke på att han äter som en fågel. Han är mager som en skrika, men han går i alla fall inte ner i vikt.
Vi berättade för veterinären om allt som vi tycker är konstigt: att han verkar trött, att han går undan och lägger sig (extremt otypiskt honom), att han är grinig, att han verkar stel i bakbenen när han reser sig, att han ibland skriker till när vi rör frambenen (ibland höger, men oftare vänster), att han går orent osv.
Hon trodde inte att det rörde sig om något återfall i cancern, däremot verkar det som om han är artrosdrabbad i alla benen - han var åtminstone väldigt stel när hon kände på honom. Och då är frågan om han har ont ... Det skulle kunna vara en förklaring på tröttheten (han borde inte vara trött av epilepsimedicinen längre), att han går undan osv. Men hundar är ju fenomenalt dåliga på att visa att de har ont, så säker kan man inte vara. Vi bestämde att vi ska testa smärtstillande i en vecka för att se om det gör någon skillnad, därefter får vi se hur vi går vidare. Kruxet är att smärtstillande utsöndras via levern, precis som hans ep-medicin och det kan medföra biverkningar om man har otur. Pest eller kolera alltså - men vi vill ju absolut inte att han ska gå runt och ha ont!
De tog även blodprov (som den här gången gick utan större problem och brottningsmatcher!) och blodstatusen var bra. Det fantastiska är även att hans trombocyter - som vi trodde var permanent låga - för andra gången i rad visade sig ligga på en normal nivå. Prov på borrelia och anaplasma (f.d. erlichia) togs också. Borrelia har han inte och han hade en lägre anaplasma-nivå än för två år sedan då han behandlades med antibiotika (den gången hade han inga symptom). För säkerhets skull ska nytt prov tas om fyra veckor. Om han är angripen av anaplasma ska nivåerna ha gått upp två steg tills dess.
Givetvis bör vi även påbörja tillskott med glukosamin för artrosen, men vi vill först se om den smärtstillande medicinen hjälper. Vid återbesöket ska eventuellt också en röntgen göras av det opererade benet och bröstkorgen. Det kan bli tal om en mer omfattande röntgen av samtliga ben senare, men då måste han sövas och det är man ju lite försiktig med pga. epilepsin. Fördelen med en röntgen skulle i så fall även vara att man kan se om det finns några kvarstående eller nya cancerförändringar i skelettet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar