Krutkärring

Vi hade både fasat för vad vi skulle kunna få veta, men ändå sett fram emot att få någon form av besked om hur illa det är med Freja. Tidigt i morse åkte hon och jag till Läckeby för blodprovstagning och eventuell leverbiopsi om värdena skulle visa sig vara fortsatt dåliga.

Hon är för övrigt extremt duktig när de undersöker och sticker i henne - till skillnad från Nisse där det krävdes att fyra personer höll fast honom för att kunna ta ett blodprov!

Efter en lååååång väntan fick vi äntligen provsvaren. Alat-värdet hade gått ner från 4200 till 820! Det känns som ett kanonresultat i sammanhanget, men det är såklart fortfarande alldeles för högt över maxvärdet på 96. Gallsyrorna var nu normala, så även Bilirubin och ammoniak. Dock tog de även ett annat värde på gallan (GGT tror jag att det hette) som de inte tog förra gången, och det låg en aning högt.

Så tråkigt att vänta!

Men med tanke på att hon har klarat av att få ner värdet så otroligt mycket på bara en vecka, ville de inte söva och öppna upp buken på henne för leverbiopsin (det är förhöjda risker med sövning när levervärdet är högt), så det avvaktar vi med och hoppas att det inte behövs. Vi fortsätter i stället med leverkosten och medicinerna och åker dit på återbesök om tre veckor.

Det verkar inte finnas några tecken på tumörer (vilket vi var helt inställda på), men det kan vara ett fel på gallgångarna som kallas porta cava shunt, vilket i de flesta fall går att operera. Det skulle även kunna vara en förgiftning eftersom värdet var så högt (förmodligen fyrverkerirester i så fall) - men hon har inte uppvisat några förgiftningssymptom egentligen. Det kan vara så att vi aldrig får veta, men huvudsaken är ju att hon blir frisk.

Apropå fyrverkerier och hundar. Man pratar ju mest om att hundarna blir rädda, vilket är nog så allvarligt (den som någon gång har haft en fyrverkerirädd hund vet vad jag talar om, det är fruktansvärt). Varken Totte eller Freja bryr sig tack och lov (jo, Freja blir urförbannad på oväsendet). Vad man däremot inte alltid tänker på är alla raketrester som ligger på marken efteråt. Nisse slickade ytterst hastigt på en sådan när han var sju månader och blev oerhört sjuk. Han låg på Läckeby i en vecka innan han hade repat sig någorlunda och hans mage blev aldrig riktigt okej efteråt. Förbjud eländet, tycker jag!

Hur som helst. Freja verkar vara en riktig krutkärring ju! Nu hoppas vi på ett fortsatt tillfrisknande och att detta inte har orsakat alltför stora permanenta skador på levern. I så fall får hon fortsätta med specialkosten livet ut, men det kunde ju vara mycket värre.