Vakna Jesper!

(Ja, jag vet att trappan är ful osv., men nu handlar det om Laban.) 

Jesper bor i min gillestuga (men förhoppningsvis inte så länge till). Laban älskar Jesper. Och eftersom Laban är BETYDLIGT mer morgonpigg än vad Jesper är, blir det problem på förmiddagarna. Ungen vaknar ju aldrig! 

Laban brukar börja med att trava ner för trappan och ställa sig vid den stängda dörren, tyst och stilla. När inget händer knorrar han lite (det låter ungefär som en gnisslande dörr). 

När det fortfarande inte är någon aktivitet på den andra sidan, kommer han till mig. Och gnäller. Högt! Jag reser mig från skrivbordsstolen och han RUSAR före mig nerför trappan, ivrigt kollande över axeln om jag hänger med. Det gör jag oftast. 

När jag till slut öppnar dörren åt honom, springer han fram till Jespers säng, suckar lyckligt och lägger sig ner nedanför den. Sedan kan Jesper vakna när han behagar!