I dag säger vi grattis till syskonparet Leo och Lovis som blir 7 år. Ska man gå efter de katter vi haft tidigare, bör de vara cirka halvvägs i livet nu.
Här var de inte stora!
Lovis är nog den minsta katt jag någonsin haft. Det är vansinnigt mycket päls, men inte särskilt mycket kropp. Hon är den mest verbala av de två (säger alltid "Hej, nu är jag här!" när hon kommer in) och hon är dessutom den som är mest intresserad av hundarna. Freja och hon brukar ha regelrätta brottningsmatcher, med livtag, nacksving och allt. Men matchen brukar avslutas med att de tvättar varandra - så sött att se! Lovis försöker också gärna gosa med Laban, vilket inte uppskattas lika mycket. Han ligger mest blickstilla och väntar på att det går över.
Leo väger förmodligen minst tre gånger så mycket som Lovis. Han är en riktigt stor maffig hane, men mig veterligt har han aldrig varit i ett riktigt slagsmål (till skillnad från vår gamla katt Musse som jämt gick omkring med krigsskador). Han är inte särskilt förtjust i mig, har nog kammat honom lite för mycket. Men han älskar Per och nu när det blir kallare ute kommer han att ligga hos Per så ofta han kan. På sommaren ser vi nämligen inte särskilt mycket av honom (Leo alltså).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar