Inte riktigt som förr

Nisse har ändrat beteende i ganska hög grad. Han rör sig givetvis försiktigare, men det är också andra saker som det är stor skillnad på.

Bland annat har han blivit enormt mycket mer kontaktsökande, han som ändå alltid har varit betydligt keligare än ex.vis Laban. Numera ska han vara så nära han bara kan. Och till skillnad från förr hoppar han självmant upp i soffa eller säng (innan har han alltid väntat på tillåtelse) för att ligga bredvid någon av oss. När han tidigare varit uppe i sängen har han gosat runt en stund, sedan har han hoppat ner. Nu händer det rätt ofta att han faktiskt ligger kvar och somnar.

 

Jag låg och vilade med en mycket trött Nisse, som hade mitt knä som huvudkudde.

 

Vi märker också att de sämre dagarna blir fler och fler. Det har varit tvunget att ge honom Tradolan ett par gånger för att han haft ont och härom dagen "fastnade" vänster bakben (där det även finns artros i hasleden) en stund när han låg ner på sidan.

Jag får lite ångest av det här. Ena stunden kan jag känna att han har för ont och för jobbigt för att det ska vara okej. Och dagen efter är han pigg, glad, studsig och nästan som förr ...