Bland annat har han blivit enormt mycket mer kontaktsökande, han som ändå alltid har varit betydligt keligare än ex.vis Laban. Numera ska han vara så nära han bara kan. Och till skillnad från förr hoppar han självmant upp i soffa eller säng (innan har han alltid väntat på tillåtelse) för att ligga bredvid någon av oss. När han tidigare varit uppe i sängen har han gosat runt en stund, sedan har han hoppat ner. Nu händer det rätt ofta att han faktiskt ligger kvar och somnar.
Jag låg och vilade med en mycket trött Nisse, som hade mitt knä som huvudkudde.
Jag får lite ångest av det här. Ena stunden kan jag känna att han har för ont och för jobbigt för att det ska vara okej. Och dagen efter är han pigg, glad, studsig och nästan som förr ...
1 kommentar:
❤ Det är jobbigt när våra hundar blir både äldre samt sämre. Kram!
Skicka en kommentar